Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Något som har blivit bevisat en gång för alla sedan konflikten i Ukraina startade och som inte kan betonas nog är Natos sanna natur och våra europeiska staters verkliga förhållande till det sionistiska ockupationsregimen i Washington D.C. Nato presenteras i lögnmedierna som en jämbördig allians av frivilliga, men detta påstående är idag löjligt med tanke på det otal händelser som har ägt rum sedan den 24 februari 2022.
I verkligheten utgör Nato ett ramverk för ett system av militära protektorat under det judiskt-amerikanska imperiet, ett imperium som nu genomgår en dramatisk centraliseringsprocess. För en historisk jämförelse skulle jag ta fram det deliska sjöförbundet, en allians etablerad av grekiska stadsstater år 477 f.Kr. Ursprungligen en allians av jämlika under ledning av Athen som var tänkt att fungera som en motvikt till persiska riket, förvandlades alliansen gradvis till ett atenskt imperium där de andra stadsstaterna minskades
Jag tillhör den relativt nyare delen av organisationens medlemsskara, och här följer berättelsen om min upplevelse av Nordendagarna. Huvudsakligen bestod den av att för första gången vara med och tävla för att försöka bli Årets nordman och att samtala med både de jag har lärt känna i olika utsträckning, liksom med helt nya bekantskaper.
Efter en ceremoniell öppning av evenemanget där alla önskades välkomna begav vi oss så till platsen där tävlingen skulle gå. Vi delades in i olika viktklasser för att vikta lagen jämt, alltså ha med lika många representanter från varje viktklass i varje lag, vilket jag anser fungerade bra då det aldrig i någon gren på förhand kändes givet vilket lag som skulle vinna. Som jag uppfattade det så var också poängställningen jämn en bra bit in i tävlingen.
Jag hade aldrig någon aning om vilken gren som var näst på tur, och kan inte heller säga mig ha någon större erfarenhet av dessa som visade sig gälla i årets upplaga av tävlingen. Men det gick överla
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Presentera gärna dig själv för läsarna! Vem är du och hur länge har du varit med i organisationen?
Jag heter Nicklas Norling och är en 32 år gammal trebarnsfar, rörmokare och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen. Jag har varit medlem i organisationen sedan 2011, men följt dess arbete och donerat även innan det.
Skulle du vilja berätta lite kring din uppväxt och ditt nationella uppvaknande?
Jag är som många andra uppväxt på landsbygden. Det har alltid funnits en närhet till djur och natur samt något jag skulle kalla ”eviga värden” under min uppväxt. Mina yngre år hade helt enkelt en rejäl brist på urartade nymodigheter och influenser och när jag blickar tillbaka kan jag säga att min uppväxt i det stora hela var bra.
Den första delen av min skolgång genomfördes i en pittoresk byskola utanför en av Dalarnas större städer där alla kände alla. Denna skola var jämfört med många nutida och mer centrala skolor trygg och lugn. Skolk förekom nästan aldrig och mobbing va
Vem är Marcus Hansson? Vem är du?
Jag är en man som skall fylla 34 år. Trots alla min brister och imperfektioner så kämpar jag hela tiden för att nå högre nivåer av kunskap och färdigheter. Detta är en av nationalsocialismens essenser eftersom naturens lagar favoriserar de som vågar ta för sig och kämpa för det. Jag trivs att leva smått och därmed lockas jag inte till politiken för köttgrytornas skull utan för att jag genuint vill förändra det nuvarande samhället till det bättre för vårt folk.
När blev du medlem i Nordiska motståndsrörelsen?
Jag blev medlem någon gång i början av januari 2017 om jag minns rätt.
Varför beslutade du dig att kämpa för den nordiska rasens överlevnad och frihet?
Det var primärt tre saker som gjorde att jag valde att engagera mig. Den första var att jag trivdes i högre utsträckning att umgås med nordiska, men även europeiska människor än utomeuropeiska personer. Därmed finns en önskan i mig om att bevara de nordiska fol
Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för
Ursprungligen publicerat på Frihetskamp.net.
En ny dag har kommit och det vita folkmordet har tagit ett steg närmare sin fullbordelse då Marianne Amundsen, NAV-arbetaren som blev nedhuggen på jobbet, har gått bort minst 20 år i förtid.
Jag förstår instinkten att cyniskt rycka på axlarna och påpeka att detta är det nya normala i västvärlden. Gudarna vet att jag har haft samma reaktion otaliga gånger när jag läst om liknande fall, som när allt kommer omkring har tagit mig dit jag är idag.
Men detta är inte den korrekta reaktionen. Den korrekta reaktionen är ilska, glödande ilska. Raseri över varenda aspekt i fallet.
Abdella Ahmed H, en kvotflykting från Libyen, mördade den här kvinnan. Han mördade henne för att antivita lögnmedier hade fyllt hans huvud med idéer och krav på guld och gröna skogar från ett land han aldrig har lyft ett finger för att bygga upp.
Och när han inte fick sina krav uppfyllda ögonblickligen, kände han att det var fullständigt rättfärdigat att ta fra
För att se och läsa original-intervjun på tjeckiska kan du trycka här.
Var hälsad fru Forslund och tack för att du tar tid tid för att svara på dessa frågor, fast att vi vet att du är en upptagen kvinna. Då vi redan tidigare publicerat artiklar och intervjuer som förklarar vilka Nordiska motståndsrörelsen är går vi istället rakt på sak med din egen väg dit. Hur kom du att engagera dig?
2003 bodde jag granne med ett par som var engagerade i Motståndsrörelsen. Våra barn började leka med varandra och så fick jag kontakt med organisationen.
Som jag har förstått det växte du upp i Kungälv utanför Göteborg, en stad som med tiden har kommit att bli ett av rörelsens starkare fästen i Sverige. Vad har varit din del i denna process och vad är din roll i Motståndsrörelsen idag (om du ens har någon med anledning av att du såklart också har ett stort och tidskrävande ansvar som flerbarnsmor)?
Det stämmer. Kungälv är en stad som faktiskt alltid huserat många nationella. Det är en segrege
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
